Jipiiii, vädret har vänt och havet har lugnat sig och ligger inbjudande turkost där och väntar på mig i min snustorra våtdräkt.
Har inte varit under havsytan på flera månader och längtan är enorm, som en jätteabstinens.
Jag ska spendera en hel dag på en båt med min lilla dotter och vi ska njuta av allt vackert under ytan i Andamanska sjön.
Och vad händer. Den strålande solen och de kvittrande fåglarna förbyts till det där numera välkända smattret från regnet en halv timma innan det är dags att åka till dykbåten. Allt är packat och klart i de stora vattentäta väskorna och vi ska och dyka.

Men ingenting, förutom om kaptenen bedömer att det han ställer in av säkerhetsskäl, kan stoppa oss.
Tänk vad underbart när man har något som man älskar att göra till den milda grad att en grå, regnig, annars trist dag, förvandlas till en underbar dag man minns.

Koh Lanta är en dykö och det vimlar av dykföretag. Naturligtvis är konkurrensen stenhård och det är så många att som ska dela på kakan att få blir mätta. Men jag förstår de som drömmer om ett liv med dykningen som levebröd och det är klart att kommer man hit i december när alla jobbar för högtryck är det lätt att tro att efterfrågan är så pass stor hela säsongen.
Därför är det så magiskt när många dykföretag tar sina kunder och går ut med samma båt. Det hade ju varit omöjligt för dem att gå ut med 3-4 kunder var, men när alla samlas och fyller en båt blir ju förutsättningarna annorlunda. Tror inte att konkurrenter inom många branscher hade gjort detsamma och det vittnar ju om att det som driver alla är den gemensamma genuina passionen för dykningen.

Den som lätt blir sjösjuk ska inte ge sig ut när vädret är såhär eftersom det förändras så snabbt här. Härliga, stora vågor tycker jag då som aldrig blir sjösjuk och dessutom älskar att vara på havet. Det delas alltid ut tabletter till de som lätt blir sjuka.

Att dyka när vädret är såhär ger en ny dimension till dykningen. Vågorna kan vara höga och det kan vara ganska otrevligt ovanför havsytan, men när du kommer under ytan, så blir upplevelsen av stillheten och lugnet därnere ännu mera påtagligt än vanligt. Som att komma ner i en skyddad värld som är svår att lämna när de gängse 60 minuterna är över.
Det är naturligtvis inte så vackert som när solen skiner, eftersom vi behöver ljuset för att se alla gudomligt vackra färger. Men mycket av hemligheten till njutningen av dykningen är för mig att inte göra som dessvärre många gör, bara jaga saker som vanligt. De dyker med bara en sak för sina ögon, att se de fiskar som saknas i deras trofé samling. Med andra ord missar man allt underbart som dykningen erbjuder då besvikelsen och otillfredsställelsen hela tiden ligger och lurar eftersom dyken bedöms efter troféerna.

Min lilla dotter frågade mig, när vi kom hem efter dyken, vad det bästa jag hade sett under vattnet. Då svarade jag att dyka med dig och se hur duktig du är och att leka med strömmen och vågorna under vattnet. Hon tyckte naturligtvis att sköldpaddan var bäst.

För när man har vant sig vid sin utrustning och känner sig trygg kan man slappna av och bara njuta av elementet. För där ligger hemligheten för mig. Att njuta, i nuet, av det som erbjuds. För sikten är ju inte alltid bra och favoritfiskarna är ju inte alltid där man själv är just då, men det finns alltid något njutbart.
Men det är klart att det kan kännas skönt att hålla mamma i handen när undervattensvågorna mjukt sveper ens kropp två meter till vänster, två meter till höger och sedan en och en halv meter fram och därefter en och en halv meter tillbaka. Att sedan lära sig att ta ett mjukt simtag när vågen går framåt kräver lite träning. Men så underbar den träningen är och den blir dubbel när man mjukt bara gungar fram tillsammans med sin lilla dotters hand i sin.

Light & bliss

Annelie